1950-talet

Ersättningsnivåerna enligt olycksfallsförsäkringen såsom den reformerades 1948 visade sig var för låga under följande decennium. Det var delvis fråga om att ersättningarna ursprungligen var för låga, men å andra sidan var de låga i förhållande till levnadsstandarden och lönenivån, som hade höjts i takt med den kraftiga inflationen. Ersättningarna höjdes flera gånger under 1950-talet och nivån på permanenta ersättningar förbättrades.

1958 års lag ändrades så att dagpenningen, livräntan och försörjningspensionen kopplades till en viss procentsats av årsinkomsten – dock med den begränsning att den del av årsinkomsten som översteg  en miljon mark inte beaktades. Syftet med höjningarna var att jämställa livräntor och pensioner från olika perioder.

När det beordrades att på nytt handlägga gamla pensioner ökade ersättningarna avsevärt. 1959 ökade ersättningskostnaderna med cirka 700 miljoner mark. Detta kompenserades genom att höja försäkringspremierna med 30,5 procent i början av samma år.

1957 nåddes en ny milstolpe när antalet olycksfallsförsäkrade översteg för första gången en miljon.

Decenniet präglades också av internationalisering. OFF blev medlem i Internationella socialförsäkringsorganisationen (ISSA) 1957. Förbudets representanter var Kirsti Oravisto (1954-1955) och Sven Sirén (1955–1959).