1960-talet

Finland har en lång tradition av rehabilitering utan avbrott sedan slutet av 1800-talet. Rehabilitering för olycksfallsersättningsmottagare, som olycksfallsförsäkringanstalterna måste betala, godkändes som en ersättningsform för skadade redan i 1948 års olycksfallsförsäkringslag. Det framgick emellertid inte vilken typ av rehabilitering ersättningsmottagare var berättigade till.

I början av 1960-talet började man överväga att ordna rehabiliteringsverksamhet och officiella riktlinjer utarbetades i 1963 års lag om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning.

Förutom på OFF började rehabiliteringsverksamhet planeras även hos instanser inom trafik- och arbetspensionsförsäkring. Det beslutades att man skulle gå samman och starta Försäkringsbranschens Rehabiliteringscentral (FRC), som påbörjade sin verksamhet 1964, startade som ett gemensamt projekt mellan OFF och Trafikförsäkringscentralen (TFC). Året därpå anslöt sig även Arbetspensionsförsäkrarna TELA rf.

1939 års lag om yrkessjukdomar ändrades år 1967. I och med uppdateringen kunde i praktiken vilken sjukdom som helst räknas som yrkessjukdom, om dess huvudsakliga orsak var en agens som nämns i lagen, nämligen en agens som man exponeras för i arbetet, det vill säga en fysisk, kemisk eller biologik faktor. Det krävdes ett orsakssamband mellan agensen och sjukdomen. Det fanns en vägledande lista över sjukdomar redan erkända som yrkessjukdomar.

“Som riktlinje för diagnostisering av en yrkessjukdom ska socialministeriet tillhandahålla en förteckning över exempel på utlösande faktorer till sjukdomar som ersätts som yrkessjukdomar och på sjukdomsformer samt på arbeten där sådana sjukdomar uppstår enligt erfarenheten.”

Finland industrialiserades i rask takt efter krigen och arbetarskyddsarbete – som man började kalla förebyggande av olyckor – har utvecklas snabbt sedan 1960-talet. Frågan sågs som viktig och av allmänt intresse: ett av decenniets framsteg var också intensifiering av samarbetet mellan parterna inblandade i olycksfallsförsäkringen, det vill säga arbetstagare och arbetsgivare. Detta ledde till grundande av OFF:s delegation som ett förhandlings- och samarbetsorgan för arbetsmarknadsparterna år 1967.

1969 ingick dessutom arbetsmarknadsparterna ett avtal om inrättande av kommittéer för arbetarskydd och hälsa.

Idén att förstatliga olycksfallsförsäkringen enligt den svenska modellen restes på nytt på 1960-talet, men i slutändan fanns det inget behov att ersätta det system som drivs av Finlands privata försäkringsanstalter. OFF:s ställning och uppgifter började dock definieras med exakt i lagar och förordningar.

OFF:s tidskrift tidskriften Arbetareförsäkring som började komma ut 1928 bytte namn till Olycksfallsförsäkring 1963. Förbundets reprensentanter under decenniet var Pertti Niemistö (1960-1961), Juhani Salminen (1961–1963) och Erkki Mänttäri (1963–1971).