Hur står det till med arbetsolycksfallsförsäkringen?

Janne Reini,
8.2.2021 | Blogg

Ett nytt år har börjat. Vi hoppas alla att det ska bli bättre än året vi har bakom oss. Kanhända kommer vi någon gång om några år att kunna sätta även 2020 i ett större sammanhang och se vilken betydelse det hade på längre sikt.

Även en utvärdering av hur vårt system för arbetsolycksfallsförsäkring fungerar kräver ett perspektiv som sträcker sig längre än enskilda år. Detta gäller både lagstiftningens funktionalitet, till exempel vid förändringar i arbetslivet, och försäkringens ekonomiska bärkraft. Den sistnämnda granskningen underlättas av att Finansinspektionen sedan flera år tillbaka med stöd av lag har genomfört en Statistisk undersökning om arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring. Den senaste versionen offentliggjordes strax före jul och omfattar åren 2015-2019. Coronaåret 2020 ingår alltså ännu inte.

Vad säger Finansinspektionens färska undersökning oss om tillståndet i systemet?

Ökade premieinkomster och en koncentration av marknaden

För det första kan vi konstatera att premieinkomsterna för hela branschen uppvisade en god tillväxt under de två sista åren av undersökningen, dvs. 2018 och 2019. En ökning av premieinkomsterna följer vanligen en ökning av lönesumman med fördröjning, vilket kan ses i siffrorna. Siffrorna för 2020 kommer säkert att vara mycket intressanta i detta avseende.

Marknaden koncentreras ytterligare. Nu går redan mer än 90 procent av premieinkomsterna till de fyra största bolagen. Med några få undantag är de försäkringsbolag som bedriver arbetsolycksfallsförsäkring inhemska. If, som ingår i Sampo-koncernen, är ett svenskt bolag och Protector ett norskt börsbolag. Med tanke på bedrivandet av arbetsolycksfallsförsäkring saknar detta betydelse. Alla bolag som är verksamma på marknaden följer samma lagstiftning och har exakt samma skyldigheter gentemot försäkringstagare och ersättningstagare.

Marknaden har länge präglats av en utveckling där en allt större andel av arbetsgivarna har s.k. specialpremiegrunder. Detta innebär att arbetsgivarens egen skadeutveckling har en direkt inverkan på premienivån. Det positiva med denna utveckling är att den uppmuntrar till att förbättra arbetssäkerheten. Å andra sidan kan försäkringspremier som varierar till följd av skador komma som en överraskning, även om frågan har diskuterats i samband med anbud för olika försäkringar.

Försäkring är förlustbringande, men placeringsverksamheten lyfter resultatet över nollstrecket

Hur är det då med resultatet? Blir det vinst eller förlust? Arbetsolycksfallsförsäkring är en intressant hybrid mellan socialskydd och affärsverksamhet som bedrivs av privata försäkringsbolag. Först och främst är det dock socialförsäkring. Försäkringsbolagen får göra vinst på denna verksamhet så länge vinsten är rimlig. Men bara rimlig. En viktig uppgift för Finansinspektionens undersökning är därför att verifiera detta och samtidigt också se på frågan från en annan vinkel – tryggar resultatet de försäkrades intressen och systemets bärkraft?

Ser man endast på huruvida de inkasserade premierna är tillräckliga för att täcka kostnaderna för ersättning och för att bedriva verksamheten, kan man konstatera att de inte är det. Under granskningsperioden för de senaste fem åren har detta s.k. försäkringstekniska resultat endast en gång varit positivt, år 2018. Alla andra år har varit olönsamma.

Tack vare placeringsavkastningen hålls näsan ändå över ytan. Arbetsolycksfallsförsäkring är nämligen en kraftigt fonderad försäkringsgren. Till skillnad från exempelvis arbetspensionsförsäkringar fonderas nästan alla framtida ersättningar – i praktiken med undantag för indexhöjningar av löpande pensioner – i försäkringsbolagens balansräkning. Redan när bolagen inrättar fonderna antar man placeringsavkastning på dessa tillgångar. Framtida ersättningar diskonteras alltså till sitt nuvärde.

Ersättningsansvar på cirka 4 miljarder euro

Arbetsolycksfallsförsäkringens ersättningsansvar för ersättningar som ska betalas i framtiden uppgår nu till cirka 4 miljarder euro. Det är nästan 7 gånger de årliga premieinkomsterna. Det är därför mycket viktigt vilka förändringar som sker i detta ersättningsansvar och hur man lyckas med placeringen av de tillgångar som utgör täckning för denna ansvarsskuld. År 2019 lyckades man mycket bra, men så är naturligtvis inte fallet varje år. Fluktuationerna är stora, även mellan bolagen.

Balanshantering hjälper till att skydda sig

Under de senaste 20 åren har förändringstrycket, när det gäller ersättningsansvaret på 4 miljarder euro som jag nämnde ovan, främst hänfört sig till två saker; räntenivån och hur länge människor lever. När man nu gör en ny pensionsavsättning – till exempel förbereder sig för att under årtionden framöver betala ersättningar för en skada som skett förra året – utgår man från en mycket måttlig avkastning på det aktuella pensionskapitalet, som motsvarar den aktuella räntan. Detta har man också gjort i tider med höga räntor. På grund av sänkta och exceptionellt låga räntor har bolagen varit tvungna att stärka sitt ersättningsansvar med hundratals miljoner euro under de senaste åren.

Ett fenomen av samma typ är förknippat med förväntad livslängd. När en pensionsavsättning görs förväntas en viss längd på den framtida pensionstiden, baserat på bästa tillgängliga information om hur länge vi kommer att leva. När man har konstaterat att den förväntade livslängden ökar har man också varit tvungen att öka ersättningsansvaret. Försäkringsbolagen har allt större möjligheter att skydda sig mot ränteförändringar med olika balanshanteringsmetoder, såsom derivat, men att skydda sig mot en ökning av den förväntade livslängden är en större utmaning.

Det finns därför goda grunder för att ett försäkringsbolag tillfälligt även har möjlighet att göra en rimlig vinst på den obligatoriska arbetsolycksfallsförsäkringen som ingår i socialskyddet. Men vinsten – eller förlusten – måste ligga inom rimliga gränser. Ser man på detta fenomen på lång sikt anser jag att arbetsolycksfallsförsäkringen i Finland har lyckats hantera denna balans på ett mycket bra sätt.

Fem år med lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

Hur ser det då ut för systemet i övrigt? Åtminstone hyfsat enligt min åsikt. Den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar – OlyL – har nu varit i kraft i fem år. Inga särskilt betydande brister har upptäckts i den nya lagen. Men det finns alltid utrymme för förbättringar. I detta avseende försöker vi på TVK, liksom försäkringsbolagen och försäkringsanstalterna som arbetar i frontlinjen, vara på alerten.

Vår uppgift är att lyfta fram observationer i frågor som i sista hand kräver åtgärder på lagstiftningsnivå. Systemet bör också vara redo att snabbt möta förändringar i arbetslivet. Jag tror därför att vi under 2021 får lov att diskutera exempelvis en försäkrings giltighet i fall som ligger i gränslandet mellan anställning och företagande samt vilken typ av arbetsvillkor skyddet omfattar.

En vidareutveckling av lagstiftningen om arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring sker alltid enligt trepartsmodellen under ledning av social- och hälsovårdsministeriet. TVK ger expertstöd för detta arbete.

Man måste kunna anpassa sig till nya fenomen

Ett exempel på hur systemet har mött och hanterat nya situationer är hanteringen av Covid-19-sjukdomar som yrkessjukdomar. Mycket snabbt identifierades den nya virussjukdomen även som en eventuell yrkessjukdom och de första fallen löstes före midsommar. Finlands yrkessjukdomsbegrepp bygger på en kombination av förteckningen över yrkessjukdomar och en så kallad öppen definition av yrkessjukdom. Förteckningen över yrkessjukdomar innehåller sådana fall där ett sannolikt orsakssamband (sannolikhet på allmän nivå) mellan vissa sjukdomar och exponeringsfaktorer redan har påvisats. Också andra sjukdomar – i detta fall Covid-19 – kan vara yrkessjukdomar, men i så fall måste även en sannolikhet på allmän nivå påvisas.

Under 2020 har ersättningsnämnden för olycksfallsärenden (EFO), som verkar i anslutning till TVK, behandlat 175 begäranden om utlåtande som gällt coronasjukdomen. Av dessa ansågs 138 fall vara en yrkessjukdom. Nästan alla fall som behandlats har gällt hälsovårdspersonal, de flesta sjukskötare eller närvårdare. De flesta exponeringarna har skett under våren eller försommaren. EFO har behandlat färre än tio smittofall som upptäckts under hösten, och även de har gällt hälsovårdspersonal. Anmälningar om smittofall i andra yrkesgrupper har ännu inte kommit till behandling i EFO.

Se framåt!

År 2020 fyllde den finländska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen 125 år och även dess samordnande organ TVK redan 100 år. Blicken är dock stadigt i nuet och framåt. Det inträffar fortfarande klart över 100 000 olycksfall i arbetet eller under arbetsresor i Finland varje år. Ett par tusen nya yrkessjukdomar konstateras. Det kommer även framöver att finnas behov av en bra, ekonomiskt stabil och transparent försäkring.